Ups and downs

Idag har det varit en dag med blandade känslor. Mest dåliga tyvärr. Nå det hela började väl med franska provet. När jag fick provet framför mig kändes allt som kinesiska, det kändes som om jag aldrig hade gått på en endaste en franska lektion i mitt liv. Så det var inte så speciellt kul. Sedan blev jag på dåligt humör efter det, jag vill verkligen inte på omtagning. Plus att jag var nöjd med det jag läste igår, jag satt flera timmar och läste på orden och allt blev bara svart i huvudet.
Sedan förstod jag ingenting på matta timmen, det var också kinesiska, vilket inte heller är kul.

Vi har samling på tisdagar och idag skulle alla tvåor samlas i en klass för att prata om gamlasdans. Vilket jag INTE vill, som ni antagligen vet så har jag lite dålig relationship med gamlasdans, haha. Så det slutade med att jag for hem, jag ville absolut inte på samlingen. Och jag skulle ändå ha slutat efter samlingen. Så en samling hit eller dit spelar inte så stor roll. Så skönt att sluta tidigare och komma hem. Eller ja så skönt var det inte att komma hem när mamma kommer springande och säga att Emma, vår hund, var försvunnen.

Alltså nej, DET VAR HEMSKT. Jag trodde att Emma låg döende i något dike eller något. Alltså jag bara började panikera, jag bara grät och var helt hysterisk, och bara bad till gud att Emma skulle komma hem snart. Då  när jag kom hem hade hon varit borta en god stund redan. Alltså gud, mamma och pappa bara sprang upp till skogen, mamma hade redan varit ute på vägarna och letat, utan resultat. Jag skulle stanna hemma och vakta om hon kom hem. Gud den tiden kändes som en evighet. Det var hemskt. MEN sedan kom pappa springande och säga att mamma hade hittat Emma i skogen, hon hade varit med en tant som plockade lingon. Alltså dör smått av tanken, haha. Nej men sedan brast jag ut i gråt, det här gången bara för att jag var så lättad. Alltså Emma betyder så otroligt mycket för mig. Tack god gud att mamma hittade henne. Vilken story det blev..
Men nu borde jag börja läsa på modda och matta. Vi hörs!